Vid första genomlyssningen av Jim O'Rourkes nya skiva blir jag konfunderad. Jag kan inte låta bli att undra om arbetsnarkomanen och demonproducenten från Chicago varit sjuk, blivit kär eller kanske fått barn?
Trots sin unga ålder har Jim O'Rourke hunnit med att spela med de flesta stora improvisationsmusiker världen över. O'Rourke som har sina rötter i fri improvisation på gitarr och musik concrete är också en av de mest eftertraktade producenterna för såväl elektronisk musik som pop och rock. Sedan 20-årsåldern har han dessutom gett ut ett stort antal egna skivor - ofta svårtillgängliga, akademiska och experimentella. Det är därför minst sagt förvånande att han nu väljer att göra en traditionell, melodiös pop- och rockskiva. Dessutom sjunger han själv, känsligt och trevande.
Kanske är det de senaste årens samarbeten med vitt skilda artister som exempelvis Tortoise, Stereolab, Bobby Conn, Edith Frost och Sonic Youth som nu fått honom att ta steget till att arbeta på det här sättet. Resultatet blir till en modern rockopera i åtta delar, där musikstilar går in och ut ur varandra på ett sätt som i teorin verkar vara omöjligt, men som producentgeniet O'Rourke lyckas göra helt naturligt.
Ljudbilden går till viss del att känna igen från hans gamla experimentpopduo Gastr Del Sol, där han var ena halvan tillsammans med David Grubbs. Särskilt pianoharmonierna och det plockiga gitarrspelet påminner om dem. Det finns också spår av hans förra soloskiva, [I]Bad Timing, [/I]med inslagen av amerikansk folkmusik, blås och stråkar. Fast nu har musiken utvecklats till låtar med tydligare struktur - vers, refräng och sång.
[I]Eureka[/I] är på ytan en omisskännligt amerikansk och snudd på smörig skiva. Men utan att glida över i pastisch rör den sig naturligt från 70-talssoul, gospel och bossanova med körer och musikalkänsla, över till låtar som påminner om Art Garfunkel och filmiska instrumentala partier. En ständigt närvarande inspirationskälla är gitarristen John Fahey, från vilken O'Rourke hämtat mycket av sitt egensinniga gitarrspel.
För ett musikaliskt underbarn som hunnit fylla 28 och som snart prövat alla genrer som finns är Eureka kanske inte den mest gränsöverskridande skivan. Men O'Rourke lyckas här förena det bästa av världar, vilket är både förvånande och beundransvärt. Om inte annat för modet att våga göra något så här harmoniskt, souligt och lättillgängligt.Skivbolag:
Artist:
