Ärligt talat fattar jag inte många av liknelserna på den här skivan. Fjärilar i snön? Köttet blir till hö? Okej att män och kvinnor enligt könsrollsupprättarna ska prata två olika språk, men man behöver väl inte överdriva? Om man så bortser att varken text eller musik uppfyller kvoten för vad som kan klassas som normalbegåvat, undrar jag kring den gnälliga sångton med vilken dessa två framförs. Känns trist. Vidare förstår jag inte heller Eric Amarillos behov av att slentrianmoralisera samtidens kvinnor i diverse situationer: När de surfar, när de köper lägenhet, när de är kända, när de väljer män. Väldigt mycket missnöje! Men för all del, kul att någon har tonsatt lite manligt mindervärdeskomplex. Igen.
Skivbolag:
Artist: