Att hitta The Roots att samarbeta med har gjort underverk för Elvis Costello. De bidrar med en uppdaterad 70-talssoul, med ett smidigt groove och mjuka och exakta gitarrinpass, och med blåsdetaljer hämtade från New Orleans och några delikata stråkarr Tillsammans moderniserar de försiktigt det popmusikaluttryck som under decennier alltmer stelnat hos Costello, och han blir så till sig att han till och med skriver om sin egen 30 år gamla Pills and Soap till Stick Out Your Tongue. Hade de hållit nivån som med till exempel Walk Us Uptown loppet ut hade vi pratat ytterligare ett betygssteg, minst. Men så småningom kommer Elvis Costello ihåg att han har utvecklats till en surmulet självgod engelskspråkig version av Tommy Körberg, och med If I Could Believe - en av de där trötta och överarbetade balladerna han envisas med - påminner han oss resolut om varför vi numera helst vill tänka på honom som programledare i TV istället.
