Anders Ljung gjorde en Popsicle - det vill säga, flyttade norrifrån till Stockholm och genom att jobba på Hannas krog lärde han känna alla rockjournalister i staden och några till. Det har troligen varit en bidragande faktor till en osedvanligt utdragen, märklig hype - inte så att Space Age har sagts vara bra utanför scenen, snarare de varit på gång sedan jag först hörde talas om dem 1996.
Och det är tråkigt att ha väntat för länge på en skiva som är okej, rak vuxenrock, men inte mer. Jag hade hoppats att Borlängepojkarna med Niclas Frisk som producent skulle kunna prestera en mer dynamisk platta, men att de misslyckas tror jag beror på två faktorer: för det första är låtmaterialet för enahanda och väl anonymt, för det andra är produktionen på tok för statisk. Frisk och Space Age har skapat ett sound som ligger väldigt nära Atomic Swings 70-talsrockande ljudbild, vilket inte är särdeles lyckat. Med ett så enhetligt material, där endast ett par refränger fastnar, hade de behövt differentiera låtarna betydligt mer.
Space Age Baby Janes stora problem kommer att bli att hitta en större skivpublik 1998; tyvärr fungerar de än så länge betydligt bättre på scen.
Skivbolag:
Artist:
