Karl Wallinger är en lika stark traditionalist som någonsin JohnFogerty. I grunden avviker inte detta hans fjärde album särskilt mycketfrån det tredje för tre år sedan, som inte skiljde sig nämnvärt från detandra, som...ja, ni fattar. Sångerna heter ungefär likadant, låter ungefärlikadant, de har samma sorts bedårande melodier och plockar sina mestuppenbara lån från ungefär samma period i The Beatles skivutgivning.
Världen rör sig, men Karl fortsätter partyt, utan att märka att Oasiskraschat en Rolls i bassängen och att en helt ny sorts sinnesvidgande poptagit sig in på topplistorna.Det förhållningssättet är naturligtvis på gott och ont. Men när hanfortsätter att hålla en så hög lägstanivå på sina låtar är det lätt attmest se det goda. Och där Fogerty bara använder sig av de allra mestpublikfriande knepen (jo, jag älskade också Blue Moon Swamp - de tre förstalyssningarna. Sedan rasade det korthuset - och kvar blev bara ett par-trespår av rimlig Fogerty-klass) söker sig ändå Wallinger mot något sånäroutforskade domäner på Egyptology.Framför allt textmässigt. Det är mindre 25-öresfilosofi och mer nakenpersonlighet, som verkligen lyckas beröra. Framför allt Rolling Off a Logär en riktigt stark separationssymfoni, komplett med stråkar och träblås.Det övriga är inte lika magnifikt - och jag kan förstå den som framhärdaratt hans andra giv, Goodbye Jumbo, fortfarande är oöverträffad.
Det kanske den är också. Men Egyptology är tolv (jag klarar inte riktigtCurse of the Mummy's Tomb) alldeles utmärkta sånger, från löstStones-riffande (It Is Time och rena ELO-marängerna (Call Me Up) tillskamlösa Lennon-ripoffs (She's the One) och refränger som låter som om defrusits ner direkt från en topplista 1966 (Vanity Fair). Inte mycket nyttunder solen, kanske, men å andra sidan en sällsynt starkt skinande sol.Jag har packat ner den överst i semesterbagaget. Det borde ni också göra.Skivbolag:
Artist:
