Envist har Easy stuckit upp huvudet med comebacker och nya album under decennierna, som för att undersöka om vi återupptäckt hur fint det ändå är med indiepop som den lät i början av 90-talet när bandet var på väg att följa House of Love i spåren mot (relativt) världsherravälde.
Johan Holmlund fortsätter att utveckla sina klingande gitarrer, sina mullrande pukor, de där Echo & The Bunnymen-stråkmaskinerna, och de där lite vänligt slamriga Velvet Underground-rytmerna, här tydligaste markerat i den häpnadsväckande smart betitlade Memory Loss Revision and A Brighter Future. Men än har ändå inte fler än vi som gapande förundrades över bandets Englandsskivkontrakt och dito turnéer för 30 år sedan riktigt förstått kvaliteterna i deras envetna hållning.
Blir det på detta sätt även denna gång, trots återvändandet till London och en av sin samtids gå-till-producenter, Pat Collier, är det faktiskt skandal. För Easys indiepop borde ju alltid vara aktuell, och Johan Holmlunds starka melodier och bandets flyhänta handlag har faktiskt aldrig låtit bättre än här.
