I ett väl fungerande samhälle hade [I]Some Cities[/I] stoppats i ett tidigt stadium. Skivan är så tråkig att man, mot slutet av sista låten, funderar på att rulla in sig i en handduk och skjuta sig själv. Men jag är rädd att [I]Some Cities[/I] har gett mig så många problem att ett självmord inte skulle lösa alla. Om du gillar plattor som inte växer är det här någonting för dig.
Är gamle Jimi fortfarande tjock? Jag tror det. Han låter tjock. Ingen vacker människa låter så. Om man blundar, och stoppar en pullover i örat, låter det lite Paul Weller ibland. Men en tjock Paul Weller. Vår värld har varit med om så mycket ont den senaste tiden att en tjock Paul Weller är det minsta vi behöver. På Sub Sub-tiden insåg Jimi Goodwin sin begränsning som sångare och tog hjälp av vänner och lokala Manchestercelebriteter som Bernard Sumner. Kanske hade ett sådant initiativ varit välkommet på [I]Some Cities[/I]. Men inte nog med att Doves tredje skiva är trist, texterna handlar om träd, löv och barrskog. I en låt spelar de på en plastburk.
Att försöka hitta en intressant, intelligent, vacker låt här är som att försöka hitta en fyrklöver i Treblinka.
Vad jag försöker säga är att det är dags att börja samla ihop ett överlevnadskit. Om den här plattan lierar sig med en P3-producent är du inom kort beroende av flytande tändsticksaskar, vadderade ficklampor och metkrokar.
Halva skivan igenom kan jag inte längre skilja låtarna från varandra. När jag för ett tag lyckas förtränga rösten och musiken tar ett steg fram i mitt medvetande ser jag gamla semesterbilder av en Orup på billig sommarferie med Sofia Eriksson på Magaluf. Det är hemskt.Skivbolag:
Artist:
