Ibland kan jag känna att [I]Runaway Slave[/I] med Showbiz & AGär ett av världens tio viktigaste hiphop-album. Producenten Showbiz byggdesig en mindre karriär på att sampla levande livet ur Jack Brucesförvånansvärt förbisedda jazzalbum [I]Things We Like[/I] (jodå, han spelade bas iCream). Det var när Showbiz, eller Show som vännerna kallar honom, lät justden sortens ilsket sträva blås betona de avskalade breakbeatsen som hanskapade historia. Därför är [I]Fat Pockets[/I] och [I]Party Groove[/I] något av det bästajag vet.
Show gör inget medelmåttigt. Därför är hans medverkan på[I]The Dirty Version[/I] ett mysterium. Lord Finesses, Diamond Ds och Premiersockså. Det händer nästan ingenting på AGs soloskiva. På [I]Weed Scented[/I] harPremier bytt sin klart klingande bjällra mot en frenetisk cykelringklocka,och som producent av stora delar av [I]The Dirty Version[/I] borde Lord Finesseallvarligt tänka över innebörden av ordet "Funky" i sitt alter ego "FunkyMan". Diamond D får gå hem och sova på det här ett tag, och komma tillbakamed en [I]Diggin In The Crates-[/I]skiva som lever upp till de senaste två årensoklanderliga singlar. Dessa producenter är fortfarande kapabla tillunderverk.
Däremot måste AG hängas ut för egenproducerade [I]Ishims,[/I] därhan gör sämsta sortens trucker-musik av riffet från Stevie Wonders[I]Superstition. The Dirty Version[/I] blir överlag en lika intetsägande platta somden bland andra Fat Joe, Big Pun och Cuban Link nyligen tåtade ihop undernamnet Terror Squad, med samma korta vråliga refränger och samma stelarytmer man till vardags hör flyta ut över Broadway från tråkigaskoaffärer.Ibland kan jag känna att [I]Runaway Slave[/I] med Showbiz & AGär ett av världens tio viktigaste hiphop-album. Producenten Showbiz byggdesig en mindre karriär på att sampla levande livet ur Jack Brucesförvånansvärt förbisedda jazzalbum [I]Things We Like[/I] (jodå, han spelade bas iCream). Det var när Showbiz, eller Show som vännerna kallar honom, lät justden sortens ilsket sträva blås betona de avskalade breakbeatsen som hanskapade historia. Därför är [I]Fat Pockets[/I] och [I]Party Groove[/I] något av det bästajag vet.
Show gör inget medelmåttigt. Därför är hans medverkan på[I]The Dirty Version[/I] ett mysterium. Lord Finesses, Diamond Ds och Premiersockså. Det händer nästan ingenting på AGs soloskiva. På [I]Weed Scented[/I] harPremier bytt sin klart klingande bjällra mot en frenetisk cykelringklocka,och som producent av stora delar av [I]The Dirty Version[/I] borde Lord Finesseallvarligt tänka över innebörden av ordet "Funky" i sitt alter ego "FunkyMan". Diamond D får gå hem och sova på det här ett tag, och komma tillbakamed en [I]Diggin In The Crates-[/I]skiva som lever upp till de senaste två årensoklanderliga singlar. Dessa producenter är fortfarande kapabla tillunderverk.
Däremot måste AG hängas ut för egenproducerade [I]Ishims,[/I] därhan gör sämsta sortens trucker-musik av riffet från Stevie Wonders[I]Superstition. The Dirty Version[/I] blir överlag en lika intetsägande platta somden bland andra Fat Joe, Big Pun och Cuban Link nyligen tåtade ihop undernamnet Terror Squad, med samma korta vråliga refränger och samma stelarytmer man till vardags hör flyta ut över Broadway från tråkigaskoaffärer.
Skivbolag:
Artist:
