Garagepunkfuzzbluesbolaget Crypt ger ut plattor i ett furiösttempo. Kvaliteten är inte på långa vägar solid men band som Oblivians,Revelators, Los Ass-Draggers och Bantam Rooster tillhör de bättre Cryptbandsom kommit fram i kölvattnet av det nyvaknade intresset för rå rock'n'roll med tonvis av attityd.
Bantam Rooster skiljer sig från övriga ovan nämnda,främst på grund av medlemsantalet. De är en duo: sång, trumma, gitarr. Detta är nu inte något som påverkar svängpotentialen ett skit, för här ärdet svårt att värja sig. Precis som ikonerna på hårdbluesscenen, The JonSpencer Blues Explosion, förgriper de sig maximalt på den traditionellabluesens mest primitiva ådra med hjälp av supermycket fuzz och hårtöverstyrda gitarrer, utan att slutresultatet blir till lattjolajbanpsychobilly. Dock når de inte upp till Jons nivå. Främst beroende på att T. JacksonPotter inte har samma skönt ylande röst som Jon. Han låter i och för sigstencool, men av soul finns det intet i hans stämband. Somliga tycker attdet blir väl strömlinjeformat med en 18 spår lång platta som vevar sammariff om och om igen. Helt fel tycker jag, då maken till mer euforiskarytmer är svåra att hitta i någon annan genre idag. Frågan är om detegentligen finns något som är mer dansant än en riktigt skönt frustandeblues nouveau?
Skivbolag:
Artist:
