
En svensk baptist-Antony som förtjänar att nå utanför församlingens krets. Det är sällan som utpräglat andlig musik uppmärksammas i profana sammanhang, men David Åhléns stilla hymner förtjänar att nå utanför församlingens krets. Hans ljusa och starka stämma, som känner släktskap med Antony Hegartys, ackompanjeras av en ensam försiktig gitarr eller en kontrabas och någon gång återhållen elektronik, och stöttas av ödmjuka bidrag från Loney Dear och Johan Berthling, för att inte tala om gossopranerna från Uppsala Domkyrka. Det handgjorda omslaget med fantastiska kolorerade dopbilder förhöjer ytterligare upplevelsen även för en utpräglad ateist som undertecknad.