Fortfarande är Daniel Lanois framför allt uppmärksammad som superproducenten som skulle kunna få Dismember att låta stillsamt känsliga, men sedan 1989 har han med viss regelbundenhet släppt alltid hörvärda soloalbum.
Den här gången snurrar han till det rejält med - häng med nu - ett soundtrack till filmen om inspelningen av soundtracket, och sånger och melodisnuttar blandas med inte alltid så djupsinnigt filosoferande med den ständige följeslagaren Brian Eno. Men det kan man stå ut med för att få tillgång till Daniel Lanois varma och fina sånger över nästan meditativa grooves och Garth Hudsons piano, och i synnerhet för den bluesiga gospeln This may be the last time, med en gästande Brady Blade Sr, kommer att gunga vidare lika länge som debutalbumets The Maker.
