2006 var ett anmärkningsvärt år. Det fanns en uppsluppenhet kring bloggosfärens förmåga att ge musik på marginalen eller långt bortifrån nya lyssnare och spridas obehindrat. Bakom kulisserna krackelerade skivbolagens försäljning. De blev ängsliga och försökte följa efter i det nya gränsöverskridande musiklyssnandet. Sub Pop gav ut CSS, som kanske mer föddes på bloggen än i Sao Paulo. Det funkade även bra på skiva. Dock inte numera. Det som var upprorisk konstpop har blivit en forcerad och blåögd kakofoni med genanta icke-texter i skvallerbyttabingbong-stil.