Bandet Crying Day Care Choir är aktuella med sitt tredje album An Evening at the Choir’s. Det är ett släpp som likt tidigare album karaktäriseras av den folkiga sången och de avskalade arrangemangen. Under lyssningen känner jag mig kluven: stundom känns musiken självklar och vacker, stundom känns den för vacker, nästintill steril. Det går så långt att jag vid ett tillfälle undrar om det är reklammusik som spelas. Sen förstår jag att nä, det är Crying Day Care Choir som jag lyssnar på.
Trots den polerade ytan och de ibland sterila låtarna kan jag höra hur mycket värme och kärlek bandet har till sin musik. Dessutom är de väldigt skickliga. Arrangemangen är nästintill alltid intressanta, särskilt klarinetterna som finns med på flera låtar är ett bra och spännande val för musiken. Och det hela är väldigt välproducerat. Egentligen handlar det väl bara om smak; jag räds denna musik eftersom den känns för sorglös, för polerad, för fin. I rätt genre funkar denna sterilitet, men är man ett band som sjunger folkpop bör det enligt mig faktiskt finnas lite smuts med i bilden.
