Blablabla rock möter dansmusik, vi är influerade av Can och Neu, vi längtar så efter nästa skiva med My Bloody Valentine, vi gör rockmusik från ett acid house-perspektiv, vi lyssnar på Spacemen 3 och Suidice, dub och krautrock är väldigt nyskapande och vi har för många Duffer of St Geroge-tröjor blablabla...zzzzzzzz.
Death in Vegas har en ny medlem och han heter Tim Holmes. Precis som Richard Fearless, som allitd varit mest Death in Vegas, tycker han om postrock och krautrock och, ja, egentligen all rock med konsitga prefix. De tycker om att ha helsvarta kläder och de skriver sitt bandnamn i ett gotiskt typsnitt.
På debutalbumet [I]Dead Elvis[/I] skapade Richard en röra av dub, techno och hiphop som kändes ny, häftig och funkig. Men [I]The Contino Sessions[/I] är bara en utveckling av allt det som var dåligt på debutskivan: rocken, de krystade experimentella ljudbilderna, det tröttsamma tjatet om Suicide och en massa amerikanska alternativband i skinnjacka.
Inte ens Bobby Gillespie kan göra något åt det. När han gästsjunger i den släpiga [I]Soul Auctioneer[/I] förstår jag varför jag inte har lyssnat på [I]Echo Dek[/I] eller [I]Vanishing Point[/I] på mer än ett år. För krautrock är ju faktiskt inte särskilt häftigt. Och krautrock blir inte heller bra bara för att den har Duffer-jacka. Okej?
Skivbolag:
Artist:
