Även om det är hennes första album i eget namn är det förstås fel att kalla Stockholm för Chrissie Hyndes första soloalbum. Sedan 30 år har bandet i allt väsentligt varit hennes helt egna fordon att styra, med mer eller mindre namnkunniga inrekryterade musiker (till och med Johnny Marr har räknats i bland de ”permanenta medlemmarna”). Ändå är det befogat med namnbytet och den lilla extra skjuts av uppmärksamhet sådant brukar leda till, eftersom Stockholm faktiskt är hennes mest inspirerade skiva på mycket mycket länge.
Titeln syftar på skivans inspelningsort, och orsaken till den heter Björn Yttling och är både producent och medlåtskrivare. Det innebär också att ytterligare ett gäng Ingridrelaterade musiker medverkar, som en återhållsam och exakt Jocke Åhlund i akustiska Adding the Blue (med skitsnyggt omnämnande av självaste S Clay Wilson i texten). Neil Young är avsevärt mer karaktäristisk med sitt utsökta gitarrmangel på Down the Wrong Way, och till och med det forna tennisproffset John McEnroe har bidragit, framför allt med noveltyvärde får man anta. Sådant överskuggas dock av snygga låtar som den coola singeln Dark Sunglasses och You or No One med ett utsökt mättat Spectoreskt sound, för att nämna ett par exempel på hur Chrissie Hynde kan låta när hon är i form.
