Här är den alltså, plattan som spelades in strax före 90-talets största grabbfest ett sminkat Kiss i återförenad originalsättning, började stappla omkring i platåskor och traggla trötta partydängor runtklotet. Och de tokchockar med ett tidsenligt sound och texter som inte handlar om hur man får kvinnor på rygg.
Den här plattan blir svår att matcha för Ace, Gene, Paul och Peter. Läste någonstans om Genes beundran inför Helmets gitarrdiktator Page Hamilton, och att han lyssnat mycket på honom står helt klart. Emellanåt lyser hjälminfluensen igenom väl mycket,men i det stora hela låter det förvånansvärt vitalt. Det gör inte Pauls sång, dock. Den blir bara bögigare med åren.
Skivbolag:
Artist:
