Här är den alltså, plattan som spelades in strax före 90-talets största grabbfest ett sminkat Kiss i återförenad originalsättning, började stappla omkring i platåskor och traggla trötta partydängor runtklotet. Och de tokchockar med ett tidsenligt sound och texter som inte handlar om hur man får kvinnor på rygg.
Den här plattan blir svår att matcha för Ace, Gene, Paul och Peter. Läste någonstans
Kiss
UnpluggedNär Kiss återförenas med Ace Frehley och Peter Criss för en akustisk spelning kan förmodligen inte ens de slipade affärsmännen GeneSimmons och Paul Stanley neka till att de vid det här laget har vänt ut och in på varenda kvadratmillimeter av sitt artisteri för att få en hit. Ändå är det det tunna gitarrljudet som är det mest upprörande med den här skivan. Den största behållningen är Aces version a |
