Polens tuffaste katt Monika Brodka har konst-, stil- och soundmässigt alltid lyckats vara ett steg före sin omgivning. Desto mer en lyssnar på eller läser om Brodka, desto svårare blir det att värja sig från hennes förtrollande mysticism. På Spotify beskrivs hon bland annat som en “pop provocateur and conceptual artist”, vilket sätter fingret på Brodkas näst intill oförmåga att placera sig någonstans inom ramarna. Nu fortsätter hon att tänja gränser och gör varje millimeter obrukad mark till en plats för historieberättande. Det är inte en helt söt historia, under tolv gram socker per liter i alla fall, det är tydligen regel för Brut.
Brodka har en fenomenal känsla för subtila undertoner och genom att förmedla dem tar hon form av olika skepnader. Gestaltandet är en grundpelare i alla hennes konceptuella idéer; och syns verkligen i hennes musikvideos där det ibland är svårt att sätta fingret på exakt vad som kryper in under huden. Det är moget, sylvasst, ärligt, förlåtande och läskigt.
Monika Brodkas förmåga att ta plats som ett eget väsen i sin handgjorda värld av halva toner, synthar, elgitarrer, elektro-rock-pop-influenser och dimmiga mystik är förtrollande. Brut är inte bara ett album, Brut är också allt runt omkring.
