Bodies Of Water - Is This What It's Like

Love Carbin 00:00 15 Feb 2021

Jag är svag för teatralisk musik. Är det melodramatiskt, överdrivet, konstlat är chansen stor att jag älskar det. Läste i DN om 14-års-teorin, att musiken man hör som 14-åring påverkar ens smak i hög grad. Det låter rimligt, jag lyssnade bara på Queen, Kate Bush och David Bowie. För mig är dramatik helt enkelt viktigare än genuinitet. Men det finns kriterium, och att göra konstlad eller eklektisk musik kräver faktiskt finess. Något som Bodies Of Water saknar. Låtarna på nya skivan Is This What It’s Like är besudlade av vulgära syntar och slarvigt komponerade slagverksstämmor. 

Sångaren har den här typiskt manliga berättarstilen som t.ex. Bill Callahan gör så bra. Problemet med sång som berättar något är att man måste ha något att berätta - här finns bara massa tomma naturbeskrivningar och kärleksförklaringar. Vid första lyssningen är det estetiken med udda instrument blandningar som slår en, men så småningom märker man att det hela faktiskt är oerhört tråkigt och platt. Lite konstigt eftersom att bandet både låter rutinerade och välproducerade. Antar att innehåll helt enkelt är viktigare än estetik.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Lost Horizons - In Quiet Moments

Lost Horizons släpper nu uppföljaren till Ojalá från 2017 i form av ett dubbelalbum med titeln In Quiet Moments. Lost Horizons utgörs av duon Simon Raymonde, tidigare bassist i Cocteau Twins, och Richard Thomas, tidigare trumslagare i bland annat Dig Juz. Skivan är maxad med drömsk och jazzig pop som framkallar varma känslor hos lyssnaren.

Julien Baker – Little Oblivions

Julien Baker är en artist som man kan känna igen från artistsamarbetet Boygenius från 2018. Det var en trio bestående av de två mer kända akterna Phoebe Bridgers, Lucy Dacus, och den tredje, lite anonyma Julien Baker. Denna anonymitet har hon fullständigt kastat bort på sitt tredje album Little Oblivions, som i jämförelse med hennes tidigare släpp är storslaget, nästintill dekadent. Men gamla lyssnare kommer känna igen sig i de personliga och ofta oerhört mörka texterna.