Black Marble – Bigger than Life

Sara Berg 10:32 26 Oct 2019

Ju fler skivor Black Marble ger ut, desto mjukare blir soundet. Den första lät som Ian Curtis, den andra som Radio Dept och nu kommer den tredje, som mest påminner om Belarus-bandet Molchat Doma. Det är snäll, svängig och lätt uppgiven electropop. Coldwaven har tinat upp, darkwaven har ljusnat. Kanske beror det på att Ty Cube från Team Robespierre hoppat av och Black Marble numera är Chris Stewarts soloprojekt. Eller på att Stewart lämnat Brooklyn för den soliga västkusten. Men detta är ingen strandfest, det är snarare sitta inomhus med persiennerna nere, fast utan att må jättedåligt, bara vara tjurig och outsider-trumpen. Private Show och Shoulder är bäst, där dyker Joy Division-tempot och The Cure-vibbarna upp igen. Och Stewarts röst är fortfarande lika bra, mörk, rymlig och lite ledsen, men jag saknar den dunkla inramningen.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Ane Brun - After The Great Storm

Ane Brun är kanske mest känd för sina intima och vackra covers av allt från Beyonce till Nick Cave & The Bad Seeds. Under en period var jag helt besatt av hennes version av Halo. Mina vänner hånade mig för att jag i princip lyssnade på ett coverband. Men Ane Brun är mer än så, oavsett vad mina vänner tror. 

Christian Kjellvander - About Love and Loving Again

Att improvisationerna tillsammans med Tonbruket på Doom Country tidigare i år har gjort djupa avtryck hos Christian Kjellvander är uppenbart. Liksom i det samarbetet ger Christian Kjellvander sångerna utrymme att etablera sig och utvecklas över lång tid, ofta mer än sju minuter. Därmed finns gott om utrymme för små improviserade finesser och utsvävningar, och särskilt Per Nordmark på trummor försitter inte sådana tillfällen.

Jonas Lundqvist - Dubbla Fantasier

Jonas Lundqvist har funnits på svenska musikscenen i snart 20 år. Med olika soloprojekt och som trummis i Bad Cash Quartet. Hans nya skiva Dubbla fantasier är vad jag skulle kalla vuxen tonårspop. Det är fina melodier, glatt och enkelt. Med Jocke Åhlund ( Teddybears och Les Big Byrd) som huvudsaklig producent låter det onekligen bra.