Black Marble – Bigger than Life

Sara Berg 10:32 26 Oct 2019

Ju fler skivor Black Marble ger ut, desto mjukare blir soundet. Den första lät som Ian Curtis, den andra som Radio Dept och nu kommer den tredje, som mest påminner om Belarus-bandet Molchat Doma. Det är snäll, svängig och lätt uppgiven electropop. Coldwaven har tinat upp, darkwaven har ljusnat. Kanske beror det på att Ty Cube från Team Robespierre hoppat av och Black Marble numera är Chris Stewarts soloprojekt. Eller på att Stewart lämnat Brooklyn för den soliga västkusten. Men detta är ingen strandfest, det är snarare sitta inomhus med persiennerna nere, fast utan att må jättedåligt, bara vara tjurig och outsider-trumpen. Private Show och Shoulder är bäst, där dyker Joy Division-tempot och The Cure-vibbarna upp igen. Och Stewarts röst är fortfarande lika bra, mörk, rymlig och lite ledsen, men jag saknar den dunkla inramningen.

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ala.Ni — Acca

På sina ställlen har Ala.Nis huvudsakligen helt instrumentfria andra album drag av mer traditionella körverk, som i renässansklingande Hide där en stråkkvartett tillåts utrymme bakom alla hennes välbalanserade stämmor, och i himmelska och synnerligen finstämda In the Land

Pictish Trail - Thumb World

På Isle of Eigg i nordvästra Skottland sitter den underfundigt underhållande psykedeliamusikern Johnny Lynch och funderar över livets stora samband. Den tumvärld som upptar hans grubblerier här beskriver hans som det paradoxala i att tummen är det som skiljer människans fysionomi från andra arters (så säger han) och därmed varit avgörande för evolutionen, och samtidigt är den kroppsdel vi använder för den artificiella verklighet som utgörs av mobiltelefoner och surfplattor, och som därför orsakar människans de-evolution. Nämnde jag att han är en psykedelisk humorist?

Spinning Coin - Hyacinth

Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden

Tennis - Swimmer

Lagom till Alla hjärtans dag släpper Tennis sin mest romantiska platta hittills. Duon består av paret Alaina Moore och Patrick Riley, och tillsammans gör de moderna kärleksballader. Inspirationen är hämtad från amerikansk 70-tals rock och vår tidstypiska indiepop.