Beta Band som koncept är egentligen ganska outhärdligt. Några vita engelska snubbar klär ut sig till någon slags cowboy-astronauter och blandar funkig folkmusik med poppiga beats och proggiga pojkkörer. Knappast den på-liv-och-död-mentalitet som gjort sig känd för att göra popmusiken så essentiell. Utan snarare något man borde göra funny walks till när de spelar på Konstfacks årliga fest.
Men Beta Band på riktigt, på skiva och i slutändan, har konstigt nog aldrig känts ens det minsta krystat. Oavsett om de baserar en hel låt på en rad ur en ofrånkomligt kitschig gammal easy listening-dänga ([I]Squares[/I]) - olyckligt nog samma dänga som okända [I]I Monster[/I] en vecka innan kommer förvandla till sommarens låt, varför Beta Band har ställt in sin version som singel. Eller om de små percussionutbrotten i slutet på [I]Quiet[/I] ackompanjeras av någonting som borde vara klart på gränsen till för funkigt. Och trots att de ibland för tankarna till de burleska skojarkungarna i Ween ([I]Alledged[/I]). På något obegripligt sätt kommer de inte bara undan med det, utan jag älskar dem för det. Deras lätt överdrivna stämkörer blir precis sådär skönt lena och behagliga som de anstränger sig så för att de ska vara och är det funk de vill ha så brukar de ju faktiskt få till det.
Men, framförallt är de oefterhärmliga på att göra slöa, fluffiga sommarhits - utan att låta som om de någonsin haft ambitionen att anpassa sig efter, eller tillfredsställa någon. Kanske är det därför Steve Masons rader: "I would very much like to fall in love with you" blir så trovärdiga att det inte ens gör något att han börjar sjunga om power rangers sekunden senare.
På nya LPn [I]Hot Shots II[/I] (bara namnet är ju ännu en anledning till att det känns konstigt att förälska sig i det här bandet) klipper och klistrar de lite mindre. Alla sånger innehåller samma bra här-fanns-det-gräs-här-har-vi-picknick-vibb och samma bakåtlutade groove. Text-temat är som vanligt passande delar optimism och larv (från "You can go outside where the love of the people find you" till "the people with the answers lie, so no pizza for them" i ett slags Sgt Pepper-ögonblick) men inte en enda gång bryter de ut i vare sig rap eller något annat tokroligt experiment. Låtarna glider fram över skivan som olika stora, mjuka droppar i en 60-talets lava-lampa. Runda, mjuka, anspråkslösa men lik väl hypnotiserande.
Beta Band har löst vad de gör bäst och håller sig till det. Fjäderlätt soft rock med beats - och de gör det som inga andra.Skivbolag:
Artist:
