Augustine har på kort tid snyggat till sin säregna stil, utvecklat ett cinematiska ljudlandskap och skapat en melankolisk plats för alla olyckligt kära. Musiken är mjuk och på EP:n blandas en gammalmodig själ med ett modernt sound. Fokussingeln är den tongivande Wishful Thinking som även är namnet på EP:n. Här blottar Augustine sin förkärlek till elektroniska och mäktiga låtar, likt Lana Del Rey eller Future Islands. Unge Augustine är en hjärtekrossare av rang.
Den enda invändningen jag har är den dummaste typen av kritik - det låter för bra. Augustine är så pass duktig och mångfacetterad att han har utrymme för experiment och misstag. Wishful Thinking består av fem felfria låtar, och jag tycker det är nästan lite provocerande. Sångaren har under sin korta karriär redan jämförts med akter som Bon Iver och Maggie Rogers. Det är lite pretentiöst, men också alldeles underbart.
