”I Arlo Parks värld är ord lika användbara som fotografier”. Så står det i den brittiska artisten och poetens Spotify-biografi. Och jag kunde inte hålla med mer. Ord är känslor, igenkänning, samhörighet och fullständigt nödvändiga för att kunna hålla huvudet över ytan ibland och för att orka med oss själva och vår omgivning. Och de får förstås även sin rätta plats här, i Arlo Parks andra album My soft machine.
Omslagsbilden pryds av henne själv, hållandes i en drake – och man greppar tveklöst tag i snöret, flyger med och fullständigt njuter av varenda del av åkturen. Allt börjar med Bruiseless, där hon i spoken word-anda berättar hur ”almost everyone I know have been abused” – och med ens är vi inne i ett naket, ärligt och öppet samtal.
Arlo Parks är innerlig i sitt berättande, orädd att dela med sig (”don’t hide the bruise, it’s hard to be alive sometimes”). Och under texterna flyter en mjuk och lättsmält ljudvärld. Soundet i My soft machine är i sin helhet gitarrbaserat, men ljudbilden fylls ut av drömska syntmattor, lofi-trummor och svängiga basgångar som utsökta element. Och det skräniga, uppfriskande gitarrsolot i Devotion ska inte glömmas bort i mängden av hennes graciösa indiepop.
Men det är hennes röst som har huvudrollen. Den är len som sammet i favoriterna Purple phase och Weightless – och balsam för själen i största allmänhet. Om jag flyttar blicken från skärmen tror jag emellanåt att jag lyssnar på vår egen Nina Persson från The Cardigans. Det kanske inte heller vore helt dumt för dem att sammanstråla i en framtida duett?
För duettpartners har Arlo Parks redan på sin radar. Det är inte bara The National som lånat in Phoebe Bridgers till att krydda sina album i vår. Det gör såklart även Arlo Parks på finstämda Pegasus. Och i producentstolen sitter bland andra Paul Epworth som tidigare jobbat med både Adele och Florence and the Machine.
Puppy och I’m sorry sveper in albumet i r’n’b-vindar för att senare glida in i drömska Room (red wings) där jag för mitt inre står under en molnfri, rosamelerad himmel och långsamt snurrar runt i den ljumma sommarluften. My soft machine är ännu en prima leverans från Arlo Parks. Artisten sitter på en storhet som jag inte betvivlar kommer att växa sig större ju mer vi får se och höra av henne.
