Jag läste om schaffel på en blog någonstans. Schaffel är en takt som blev en liten genre: technoproducenter som senare skulle bilda Köln-bolaget Kompakt visade sin kärlek till gammal glamrock genom att göra techno i samma konstiga valstakt som T-Rex ofta använde (en musikperson har berättat för mig att det är 6/8 istället för 4/4, som är det vanligaste i techno och house). När Kompakt senare började ge ut samlingar som hette Schaffelfieber och var fulla av bra musik var genren ett faktum. "Blog", det är en internetdagbok. Okej.
Skribenten hävdade i alla fall att producenter, främst då på Kompakt, i och med schaffelrytmen kunde flytta både melodin och själva känslan i en låt in i själva beatet, istället för som i mycket annan techno börja med beatet och sen lägga ut melodin, riktningen och poängen med låten i det som ligger ovanpå, om det nu är stråkar, syntar eller burkar. Jag vet inte om teorin egentligen håller helt, men jag tycker den är rolig och jag tänker på den medan jag dansar till Andreas Tillianders nya album. Även om bara ett par av låtarna på [I]World Industries[/I] har tydliga schaffel- och Kompaktinfluenser så är känslan i de flesta att melodin, meningen och allt det bästa i varje låt finns inbäddat långt ner i de tungt producerade beatsen. Att det mesta på [I]World Industries[/I] är fantastisk POPtechno beror alltså inte på att någon ibland sjunger lite ovanpå, utan mer på att man hela tiden finner sig dansandes till melodin när man försöker hålla takten. Om ni förstår. Det är i alla fall ett väldigt bra sätt att hålla dansmusik rolig.
[I]World Industries[/I] är alltså i grunden en technoskiva, men väldigt långt ifrån de klickanden och skrapanden som Andreas Tilliander har blivit känd för. Det här är bara för dans. Någon gång på stenåldern skulle någon säkert ha betraktat det som en sellout å det grövsta. I den upplysta tid vi lever i nu känns det mest som årets svenska skiva.
Skivbolag:
Artist:
