070 Shake – Modus Vivendi

levi hielle-bergstrom 00:00 17 Jan 2020

Många undrade vem som hördes på låten Ghost Town när Kanye West släppte sitt hyllade album Ye 2018. Den mörka och kraftfulla rösten tillhörde 070 Shake, ett tillsynes okänt namn som redan vid introduktionen bevisade att hon kunde göra en ett Kanye-album bättre. 070 Shake gick från att göra musik med sina vänner i 070 Crew i New Jersey till att gästa på Pusha Ts album Daytona, Nas album Nasir och överraskande nog Silvana Imams album Helig moder. Hon har redan jobbat med några av värdens största artister vilket gör att Modus Vivendi inte bara är spännande, det är hennes chans att visa att hon kan stå på egna ben. 

Modus Vivendi är en introvert samling låtar där personliga texter och vackra melodier presenteras med attityd. Långt innan 070 Shake signade till Kanyes label Good Music släppte hon poetiska låtar influerade av The Weeknd och Drake på SoundCloud. Den delen av hennes artistskap visar sig på Modus Vivendi vilket Guilty Conscience är ett bra exempel på. Hennes destruktiva sätta hantera motgångar skimrar över den vackra produktionen. Under The Moon står ut om albumets bästa spår. 070 Shake lyckas vara rå utan att tumma på det sårbara i att längta bort från sin tillvaro. Påtala om råhet så får Daydreamin mig att undra varför hon inte rappar mer. Kontrasten mellan den mjuka refrängen och hennes kalla verser är underbar.  

Det råder inget tvivel om att 070 Shake rider på emovågen som dragit in över den amerikanska hiphop-scenen. Modus Vivendi håller dock inte fast vid det svåra och ledsamma utan låter istället ljus skina igenom den ruffa fasaden. 070 Shake har äntligen gjort sig förtjänt av all uppståndelse. Modus Vivendi bevisar att hon inte längre behöver gömma sig bakom Kanye West och Pusha T. I framtiden borde scenen vara hennes. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Heat - H.E.A.T. II

Efter 2017 års vattendelare Into the Great Unknown, som var ett uppfriskande initiativ av en mer modernt pop-orienterad aor, går Heat tillbaka på H.E.A.T. II till ett sound som har mer gemensamt med deras mer traditionella grund. Det är inte förvånande.

Greg Dulli — Random Desire

Den där förmågan att genom kombinationen av öronbedövande gitarrmangel och medryckande soulgroove åstadkomma en känslostormande passion har sällan svikit Greg Dulli. Sedan Afghan Whigs första inspelningar har den burit under tre årtionden med det bandet och någon gång ihop med Mark Lanegan som The Twilight Singers. Bara på Afghan Whigs senaste album, det andra efter återföreningen 2012 gick det rutin i receptet, och kanske berodde det på att återföreningen mer var Dullis sätt att betala tillbaka till sämre bemedlade bandmedlemmar än hans eget behov? 

The Night Flight Orchestra - Aeromantic

Denna nostalgiska konstellation är redan inne på sitt femte album och lyckas, som vanligt, med konststycket att kombinera en hög utgivningstakt med en enastående kvalitativ nivå. 

Med Soilwork-sångaren Björn Strid i spetsen fortsätter gruppen på sitt hedervärda uppdrag att sprida rock (och pop) sprungen ur 80-talets tidiga år. Generellt sett är detta den äldre skolans aor som dock har ett närmre förhållande med Abbas teatraliska melodiarrangemang samt en ådra av disco (och nyanser av schlager!).

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!