Videgård

När jag stegar in på kroglegendaren Erik Videgårds senaste öppning, döpt efter krögaren själv, är det inte utan en viss nervositet. Med mig har jag ett stort och tämligen kräset sällskap, och förra gången jag var här med ett annat sällskap försökskaniner strax innan öppning var leveransen ingen höjdare. Har Erik lyckats trimma in personalen och kommit tillrätta med smaksättningen? Det återstår att se.

Vi inleder med en runda drinkar från krogens egen cocktaillista och sju Yuzu & Tonic med japansk gin senare blir vi visade till bordet. Menyn består av två delar, antingen väljer du någon av de tre färdiga menyerna eller så går du lös på enstaka rätter från råbaren och köket. Vi bestämmer oss för det förstnämnda.

Chifaköket skapades när det Kantonesiska köket mötte Sydamerika, men i Videgårds tappning har inspirationen snarare hämtats från ett för krögaren välkänt smakområde i form av Sichuandistriktet. Att Nikkei är namnet på det japansk-peruanska köket borde emellertid inte komma som någon överraskning för någon som har gått ut och ätit i Stockholm de senaste åren.

Vi tar in ett par upplagor av såväl Chifa- (545 kronor ) som Nikkeimenyn (525 kronor) och snart börjar rätterna trilla in. Först in är de kalla rätterna, såsom ceviche med helgeflundra och ankleverdressad tonfisk. Ni hör ju själva att det här är något annat än lunchkrogen på hörnet och konstigt vore det såklart annars. Men just den sistnämnda anrättningen smälter verkligen i munnen på en nästintill erotiskt vis, och hade det inte varit så ljust i lokalen hade vi nästan tillåtit oss att rodna lite. Även från Nikkeimenyn kommer en ceviche, denna med pilgrimsmusslor, rödräkor och havsabborre, följt av makirullar och quinoa med kålrabbi och kapris. Och även här sitter smakerna, även om den lätt erotiska känslan uteblir.

Vi rusar tämligen fort in på nästa serveringsrunda, där det blir kött från båda menyerna i form av shortribs och rödbrässerat fläsk. Här känner vi kanske allra mest igen Videgårds matlagning då sichuanhettan gör sig väl påmind, utan att ta över. Detsamma gäller den ljumna silkestofu i röd olja som serveras i samma veva. Det här är gott, faktiskt så gott att en i sällskapet menar att det är bland det bästa asiatiska hen ätit i Stockholm, även om vi andra misstänker att även flaskorna med Clos du Tue Boeuf för 675 spänn, Casimir Balthazar för 1125 kronor eller Kabinett Kuntzen för 1150 även gör sitt till. Men gott, det är det.

Efterrätterna, bland annat bestående av piscoglass med kaffegelé samt banan med nutellaglas, får inte riktigt lika entusiastiska ovationer. Men väl där har vi redan bestämt oss för att Videgårds inkörningsperiod utan omsvep har gjort sitt för leveransen på restaurangen med samma namn.