Krogrecension: Bonito

Jazzhuset är sedan början av 2017 ett minne blott. Istället huserar numera restaurangen Bonito där det tidigare kladdiga dansgolvet låg och klubben Hoki Moki i det gamla köket.

Att förvalta den klassiska lokalen på Erik Dahlbergsgatan såg nog de flesta Göteborgare som utmaning. Dock har gänget som senast öppnade (och stängde) Pom pom och drog igång stadens första karaokebox lyckats. Färgen som sprider sig längst väggarna är mörkgrå och varvas med rosa textilier. Mitt i rummet breder sig en stor, närmare bestämt enorm, bar i marmor ut sig. Belysningen är dunkel men frågan kring vad som stoppas i munnen kommer inte på tal. Den sunkiga auran från tiden med Jazzhuset är som bortblåst och en ny era att ta vara på är här. 

Med tunga steg rör vi oss upp till första våningen som Bonito ligger på. På våningen över har Företagarna sitt kontor och vägg i vägg ligger säkert någon och tittar på Jills Veranda. Vi möts av en glad servitris som frågar om vi vill hänga av oss. Garderoben är den samma som används när dag blir natt och nattklubben slår upp sina stora dörrar. Få jackor hänger på galgarna.

Det är vi två och tre andra sällskap i lokalen. Två av dem ser ut att vara på dejt och det sista, ja de tar kvällens AW till nästa nivå. Då vi bara är en handfull sällskap under kristallkronorna får vi i princip välja bord själva. Ett av de halvmåneformade borden på “hyllan” blir vårt. 

Samma glada servitris som hängde upp våra jackor är snabbt framme vid vårt bord igen. Hon erbjuder sig att gå igenom hela menyn och det tackar vi ja till. Detta sätter nivån på den service vi får under kvällen. Hon förklarar att fokus ligger på det japanska köket. På menyn finns ett tjugotal smårätter och fyra setmenyer, som blandar lite av allt möjligt från menyn. Vi bestämmer oss för att låta köket välja vad som ska ätas och Oki (490 kr) är vad som lockar mest. 

Det som först kommer in från köket är ostron. Blötdjuret kommer in med ett lager av schalottenlök och serveras med röd vinäger. Man kan säga vad man vill om ostron, det är trots allt en smaksak, men dessa är goda. Därefter rullar rätt efter rätt in. Allt från tre sorters japanska pickles till agedashi tofu och okonomiyaki. De två sistnämnda serveras lämpligt nog med ett lager bonitoflingor på. Och här steppar återigen den glada servitrisen in och förklarar att de lövtunna bonitoflingorna kommer från en släkting till makrillen som har torkats, rökts och lämnats att utveckla mögel. Alltså fermenteras. Flingorna sägs vara en av de viktigaste smaksättarna i det japanska köket och det märks. De små flingorna levererar den smakexplosion som Bonito utlovar. 

När sista rätten, bifftatakin, kommer in har hela nio rätter passerat vårt bord. Varje rätt har satt sin prägel på mig och mitt sällskap men det är inte bara den goda maten som gör att de lyckas, utan även den kunniga och gemytliga servicen. Det märks att de som arbetar här trivs och den stämningen sprider sig till oss som sitter vid borden.