Du kommer med stor sannolikhet att tänka ”Vad fan är det här?” åtminstone en gång under Vittne till ett krig. Efter att ha varit baserad i Kurdistan, fotat rebellerna, hamnat i ett slag och tappat bort sin kollega återvänder krigsfotografen Mark till London och försöker sig på en smidig växling från blodig misär till tråkigt i-landsliv.
”Jaha?”, tänker Mark och hånglar med sin flickvän samtidigt som han försöker glömma bort allt det hemska han har upplevt. Denna jaha-känsla infinner sig även hos mig. Jag har just sett en spännande skildring av ett bortglömt krig, konstigt nog blivit peppad på krigsfotografi och helt plötsligt börjar filmen lunka på i ett slött tempo i ett grått England. Jag kan inte bestämma mig för om jag är uttråkad eller bara är otålig i väntan på upplösningen. Någonting säger mig dock att den här reaktionen är precis vad regissör Danis Tanovic är ute efter. Som tittare känner man verkligen med Mark och hans allt mer frustrerade flickvän (underbara Paz Vega), och när det uppdagas att han bär på en mörk hemlighet lämnas man med en klump i magen som åtminstone varar resten av dagen.
