Den unga Helen har ett intresse för sex som istället för att kretsa kring njutning påminner om en mikrobiologiforskares. Uppvuxen i en pedantiskt städande och skrubbande familj utsätter hon sin kropp för det ena hygieniska experimentet efter den andra i denna filmatisering av Charlotte Roches roman med samma namn. Ramen i Våtmarker är en sjukhusvistelse där Helen behandlas för en på egen hand orsakad analfissur – från sängkanten berättar hon en serie mustiga skrönor om bordellbesök, pizza, bästisens pojkväns fetischer, vilka grönsaker som är lämpligast att onanera med, och mer därtill. Det är… väldigt grafiskt. Under visningen (passande nog i en före detta porrbiograf) sjönk jag djupt ner i stolen vid vissa tillfällen, och publikens reaktioner fick mig ibland att tro att det var en splatter vi satt och kollade på. Men det är inte bara snusk – invävt i alltihopa finns dels en kärlekshistoria, dels en berättelse om Helens problematiska familj.
Den senare är rörande på sina ställen, den förra känns rätt jönsig. För min del hade Helen gärna fått löpa den snuskiga linan ut.
