Igenkännings-humorns poäng är ju att vara på pricken. En härlig genre med Seinfeld som en av de största uttolkarna och Alla älskar Raymond som en av de vidrigaste.
Om man hamnar precis snett om pricken, snavar man och i värsta fall fortsätter att falla genom det mest cyniska av mörker. Där alla män görs till på pricken-sexister och alla kvinnor till på pricken-ormar. Man landar till slut på en slags ny planet där män verkligen är från Mars och kvinnor är från Venus. Det är det stället Vince Vaughn och hans trötta lönnfeta Hollywood-dudes och deras anorektiska fruar hamnar för att reda ut sina problem. Där är terapeuterna bögiga mesar. Män vill bara knulla yngre tjejer och kvinnor är bara intresserade av inredning. Depressionen som infinner sig är tyngre än alla Tarkovskijs filmer tillsammans. Det är sådana här manipulativa så kallade romantiska komedier som får en att vilja trycka av. Några få oneliners plockar upp den ibland, men man blir aldrig riktigt återhämtad efter den grova cynism som presenteras. –CRFN