Det feels inte så jävla good som det kanske borde. Walter Mitty har typ New Yorks creddigaste jobb på Life Magazine och ansvarar sedan 16 år tillbaka för alla fotografier som den världskända tidningens Robert Capa-wannabes skickar in. Ändå är han ett undanskuffat och förbisett grått papper i en skrubb som mest dagdrömmer för sig själv och stakar sig så fort han blir tilltalad. Han har inga nära vänner och ingen flickvän och fotokonsten har tydligen inte blivit en het grej än och känslan är att han bär på ett ganska stort mörker och en rätt problematisk inställning till sociala kontakter.
Därför känns det platt när han en dag bara säger “skärp dig” till sig själv och sedan förvandlas till en blandning mellan Jan Guillou och Ola Skinnarmo. Hans inre kamp är nästintill obefintlig och man undrar bara varför han inte kom loss lite tidigare. Det blir inte bättre av att bildspråker är så övertydligt att man hela tiden förvarnas om vilka oväntade [sic!] och livsbejakande vändningar manuset ska ta. Med lite mer humor och mindre konventionella romcominslag hade TSLOWM kunnat bli en riktigt bra film, för miljöerna är vackra och boken den är baserad på är en riktig höjdare. Nu blev det istället en snyggt producerad och måttligt underhållande ryck-upp-dig-det-är-aldrig-försent-självhjälpsfilm för 40-åriga män.
