Sweet Home Alabama

Reese Witherspoon. Min bästa favoritfilmstjärna. Det är inte tu tal om att hon inom en ohyggligt snar tidsram lagt inte bara Hollywood utan hela världen för sina mycket små fötter. Speciellt glänser Reese i komiska roller men när nu Disney ger henne den här filmen som eventuell pastisch på Södernpinglan själv - Witherspoon är från Nashville, Tennessee - förefaller hon en smula... spänd. Eller, fel, filmen är spänd. Ingen vet: Är det en komedi? Är det [I]Sex and the City[/I] goes [I]Stekta gröna tomater[/I] och om det är det - blir det roligt? Witherspoon spelar framgångsrik New York-klädesdesigner som därtill fångar stans mest JFK Jr-mässiga borgmästarson, till mammans, borgmästarens alltså, stora fasa. Med all rätt! Reeses designer är så långt från New York-överklass man kan komma, snarare har hon ljugit om sin white trash-bakgrund i sweet home Alabama, samt rödnacken hon fortfarande är gift med, och som vägrar att skilja sig. Jag vet, alla vet, att ett bra manus mycket sällan är kriterium för att en film ska bli av, men det är gräsligt att uppleva hur det här hafset släppts igenom. Har inget emot filmer som ytligt sett är bagateller, som man vet efter en minut hur de ska sluta så man känner sig trygg och får glömma ens fasliga vardagliga verklighet - men jag hatar slarv. Man kan till exempel inte inbilla någon, att om ens dotter förlovar sig med Nordamerikas mest jagade ungkarl och det är i alla nyheter, ska ens föräldrar och gamla vänner inte veta om det, bara för att de bor i Alabama? Kan man missa att ens ungdoms äkta kärlek öppnar glasgalleri med servering fem meter från ditt söta arsle, när han för övrigt kommer med övertydliga hintar med martyrisk blick varje gång ni ses? Kan man stå ut med Josh Lucas som intar snyggminen varje gång han ska vara hårt arbetande men fin arbetarflanellskjorta? Ni kanske tycker det låter som gnäll på småsaker, men glöm aldrig att det är detaljerna som gör det! Som plockepinn! Ett felryck och du är ute. Eller som att försöka göra sushi med en yxa. Det här skulle bli en romantisk må bra-film, men med alla puckade missar och ansträngd gullighet blir man bara irriterad. Dessutom väljer hon fel kille.