Dutch (Harrison Ford) är en stadig polis som joggar på morgonen, Kay (Kristin Scott Thomas) är en manierad karriärskvinna upptagen av ett val till kongressen. De är båda lyckligt gifta på var sitt håll. Tror de. Men när ett plan kraschar utanför kusten visar det sig att de bådas respektive suttit bredvid varandra i planet, under samma efternamn. Det visar sig också att det inte existerade någon modefotografering som Dutchs fru sade sig ha åkt på, och det avslöjade sig att Kays man inte var på väg till New York som han påstått. Många mysterier och inga lösningar. Dutch blir helt besatt av att utröna sin frus affär med den döde karlen; han dissekerar med en svartsjuk och frågande skalpell, medan Kay sluter sig inåt och försöker gå vidare. Sedan vore det väl skam att avslöja mer av handlingen även om filmen nu marknadsförs som en detektiv- eller thrillerartad romans. Japp! Romans.
Det är inte utan att man förstår varför Sydney Pollacks nya alster, som bygger löst på en roman av Warren Adler, valsat runt som olika utkast av olika manusförfattare på olika bord utan att bli utplockat. Det är helt enkelt väldigt tråkigt, tamt och rumsrent, på gränsen till lojt och oengagerat. Inte ens Harrison Ford lyckas att bibringa någon som helst utstrålning, utan vandrar mest runt som en bekymrad och ståndaktig mupp hela filmen igenom.
Kärlekskrankheten som i sinom tid utvecklar sig till något scharlakansrött känns så enerverande påmålad och collegeaktig att jag stundtals måste fråga mig själv om jag inte missförstått hela filmens koncept. För jag såg någonting som ville vara, som ville vara djupt, vardagligt omskakande och tankeeggande, men jag orkade knappt bli trött.
Random Hearts
Skådespelare:
Regi:
