I en tidsålder då vi är bortskämda med glammiga konsertfilmer kan man undra om en 40 år gammal sådan fortfarande har en plats i populärkulturen. Men Talking Heads kultklassiker Stop Making Sense behöver inte göra mycket för att mäta sig med långt mer påkostade nutida exempel.
Filmen har mer än förtjänat sin titel som historiens bästa konsertfilm. Nu släpps den på nytt i en 4K-restaurerad version i samband med jubileet. Stop Making Sense spelades in under tre konserter på Hollywoods Pantages Theater 1983, på vad som blev bandets sista turné någonsin. För att göra det till en konsertupplevelse, och inte bara en film av en konsert, valde regissören Jonathan Demme (När lammen tystnar) att inte fokusera på publiken utan filma ur en rad olika vinklar. Alltså mer likt en spelfilm.
Den minimalistiska filmen framstår som sober i kontrast mot produktioner som Beyoncés Homecoming eller Michael Jacksons This Is It. Men snarare än att bli underdånig med samtida mått mätt, är det en påminnelse om hur less is more. Det krävs inte 75 klädbyten, soldatliknande koreografi och minutiös planering. Vad som växer fram är något mer storslaget än så.
Inledningsvis tar frontmannen David Byrne plats på scenen och låt för låt presenteras new wave bandets tre andra medlemmar. Efter en avskalad om än absurd början, med en näst intill akustisk version av Psycho Killer, stegras låt för låt till ett surrealistiskt inferno, tills gränser luckras upp. Det är lika lekfullt som filmiskt, där Byrnes tydliga projektledande ändå framstår som spontant. Som det sig bör får musiken vara i fokus utan avbrott men också utan att det blir allt för ingående. Uppträdandet förmedlar snarare än tynger ned med överdåd. Koreografin är ett teatraliskt performanceverk där kroppen står i fokus.
Med några få enkla knep lyckas Byrne skapa bestående bilder, som de nu meme-förevigade enorma axelvaddarna eller hans yvigt styltiga dans. Men trots att det så tydligt är hans vision, är det gemensamma alltid den framåtdrivande kraften.
Konsertfilmen har alltid varit en klurig genre överlag, då uppdraget att förmedla en liveupplevelse mer ofta än inte faller platt. Stop Making Sense satte tonen för framtida konsertfilmer och är fortfarande banbrytande än i dag. Nysläppet är inte bara en påminnelse för publiken, utan verkar också ha fört samman bandet igen. En ny renässans för Talking Heads är runt hörnet.
