Det vore väl synd att säga att Clint Eastwood någonsin tillhört de radikalas skala, men den före detta kaliforniske borgmästaren hade onekligen en mental storhetstid under det förra decenniet. I filmer som [I]Midnatt i ondskans och godhetens trädgård[/I], [I]Absolut makt[/I] och [I]De skoningslösa[/I] kunde vi plötsligt skönja en önskan att berätta mer om karaktärerna -- inte minst den förstnämnda var uppseendeväckande liberal och inkännande för att vara en Clint-produkt. Men nu är han tillbaka i gamla hjulspår, i denna [I]Griniga gamla gubbar[/I] möter [I]Dirty Harry[/I] är gammal nämligen alltid äldst. Världen är full av arroganta ungdomar (alla under 50) som inte vet att uppskatta de äldres erfarenheter, och precis som i 80-talsfilmerna är det män med hår på bringan som ser till att byråkrater och annat avskum inte får forma tillvaron som de vill. Misstron mot bildning och datorteknik står i full blomning och det är väl bara Eastwoods val att göra det hela till en komedi som gör att han inte helt framstår som en PRO-misantrop -- den i och för sig inte helt träffsäkra humorn gör det i alla fall möjligt att tolka in en viss självdistans.
Men det är nog i ärlighetens namn bara min livslånga och inte sällan givande relation till Clint (spaghetti-tiden aldrig glömd) som får mig att dra upp mungiporna till en rak mun. Annars är det inte mycket att glädjas åt. Tempot är segt och grundhistorien, om några pensionärer som tillåts ge sig ut på ett kostsamt uppdrag i rymden, är mer än osannolik (detta trots att filmen försöker nå trovärdighet genom att referera till John Glenns nyliga rymdresa). Det är därtill uppenbart att ingen i denna kvartett av action- och thrillergubbar är skolad i konsten att leverera en komisk poäng utan att se ut som ett åderbråck är nära förestående.Space Cowboys
Skådespelare:
Regi:
