South Park -- Bigger, Longer, Uncut

16:43 23 May 2000
I en tecknad film om South Park, "our quiet little redneck whitetrash mountain town", och dess invånare - med Kyle, Kenny, Cartman och Stan i spetsen - utspelar sig den grymmaste satiren över det amerikanska samhället som nått biodukarna på bra länge.De som följt TV-serien är säkert inte förvånade, men faktum är att seriens skapare Trey Parker här tar sin antagonism ett kliv längre. Och han gör det i en burlesk mix av satir, fars, musikal, moralitet och komedi. Man tappar andan: Vad får han allt ifrån? Djävulen och Saddam Hussein som bögpar med ett megafoto av Skeet Ulrich ovanför den äktenskapliga bädden? Och Mahatma Gandhi i samma rum som Hitler i helvetet? Inget är heligt och Fatwan torde vara under författande. Förutsättningen är, inte helt oväntat, den dubbelmoralism som genomsyrar det amerikanska samhället. Framförallt retar Trey Parker upp sig över det faktum att medan filmer, TV-program och till och med tecknade serier för barn tillåts tangera ständigt oanade höjder i grafiskt våld så kan man inte säga fuck på normal sändningstid utan att bli censurerad. Det är den kanadensiska fis-duon Philip och Terrance som är utlösande faktor i intrigen i denna första långfilm baserad på TV-serien om [I]South Park[/I]. Kyle, Kenny, Cartman och Stan lyckas smita in på en barnförbjuden visning av parets långfilm, och snart är deras stackars små hjärnor helt infiltrerade av komikernas fula ordval. De lockar förstås dit alla sina vänner, och inom några dagar kan inga tredjeklassare i staden säga en mening utan att de mest fanatsifulla svordomar ploppar ur dem. Detta föranleder mammorna i staden att bilda föreningen MAC, Mothers Against Canada, och att med visst stöd uppifrån deklarera krig mot grannlandet. Det hela eskalerar ganska brant, och första halvan av filmen är definitivt den roligaste. Efter ett tag blir jag lite mätt på alla absurditeter. Inte desto mindre är det en moralitet med stil - det är befriande skarpt, häpnadsväckande djärvt och dessutom lite filmhistoriskt lustigt när Parker låter filmens aparta sångnummer influeras av varsin klassisk Hollywoodmusikalstil. Och du, man kan faktiskt rädda världen med fula ord.
Skådespelare: 
Regi: 

Fler filmrecensioner