Sling Blade

Idén till Billy Bob Thorntons bitvis skimrande lågbudgetpärla Sling Blade föddes redan för tolv år sedan. Under en osedvanligt jobbig inspelning, där Thornton själv spelade en biroll med fyra repliker, satt han i sin trailer och började i ren desperation göra grimaser åt sig själv i spegeln. Skorrande och smackande inledde han berättelsen om Karl Childers - en efterbliven mördare, som endast tolv år gammal hugger ihjäl sin mor och hennes älskare. Det är en distinkt skiljelinje mellan denna mörka och suggestiva inledningsmonolog och resten av filmen. Thornton verkar ha öst allt sitt dåvarande självförakt och frustration i de första 20 minuterna, för att sedan kunna göra Karl Childers berättelse till en vacker om än något svärtad solskenshistoria. Det är lysande filmkonst när Karl i ett rum där en liten bordslampa knappt lyckas lysa upp hans eget förvridna ansikte berättar om en uppväxt där förnedring var en uppfostringsmetod, om ett brutalt mord och de efterföljande 25 åren på institution. Mot sin vilja blir han släppt från den trygga tillvaron som intern och försöker sedan bristfälligt anpassa sig till samhället. Räddningen kommer i form av den tolvårige Frank som tillsammans med sin ensamstående mamma Linda blir Karls nya familj. Men inte heller här finner Karl någon ro, mest på grund av Lindas bestialiske pojkvän Doyle. De psykologiska och fysiska konflikterna närmar sig ett klimax, och det står redan tidigt klart att någon kommer få betala ett högt pris - frågan är bara vem? Mitt i allt detta kaos framstår Karl mer och mer som en minst sagt oortodox Jesusgestalt, som kommit för att rädda de stackars människorna från undergång. Billy Bob Thornton är inte mindre än en sensation i rollen som Karl Childers, även om jämförelserna med en ung Marlon Brando som förekommit i utländsk press mest blir komiska. Med utskjutande haka, knarrande stämma och en byfånes fysionomi påminner han mer om en nedbantad och efterbliven version av Vito Corleone. Tillsammans med resten av skådespelarna, som till största delen består av vänner till regissören, blandar han stillsam komik med djup tragik, och det krävs ett hjärta av sten för att inte gripas av det stora dramat som klämts in i det lilla lågbugetformatet. Men det är inte helt lätt att acceptera Karls förvandling från den störde internen till relativt välanpassade medborgaren. Hans praktiska handlag som gör honom till en fantastisk tillgång för sin nye arbetsgivare, de lättförståeliga livsvisdomar han hela tiden levererar för att trösta lille Frank och hans förmåga att hela tiden se hel och ren ut trots att han aldrig byter kläder är tillrättalagda detaljer som drar ner trovärdigheten. Att Sling Blade trots det måste räknas som ett mer än lovande debutverk av Thornton råder det ingen emellertid ingen tvekan om - även om inledningen lovade mer.