Skicka vidare

Jag är en dålig människa. Inte ens en liten film om hur vi skall förbättra världens nuvarande tillstånd klarar jag av att se utan att mina mest osmickrande, cyniska sidor gör sig påminda. [I]Skicka vidare[/I] heter den film som aktualiserar denna sida hos mig. Den är gjord av Mimi Leder och vill lyfta fram människans inneboende godhet och förmåga till medkännande. Dessvärre lyckas den inte mobilisera mina empatiska resurser i någon nämnvärd grad. Den får mig istället att vilja knarka. Eller gå igenom Marilyn Mansons backatalog. Men det beror på att jag är dålig, ond. Åtminstone sedd i ljuset av denna verklighetsfrämmande och förutsägbara film. Det är inte mot filmens intention som jag vände mig. Också jag ser hellre att kärlek, vänskap och omsorg om mina medmänniskor härskar på jorden. Nej, det som stör mig är att filmens grundidé styr filmens händelseförlopp så benhårt. All den dynamik som krävs av en film ifråga om berättande, klippning, tidskänsla och förmåga att överraska för att engagera åskådaren har här fått vika tillbaka för illustrerandet av en idé. På en högstadieskola i utkanten av Las Vegas ger den nye samhällskunskapsläraren Eugene Simonet (Kevin Spacey) sin klass i uppgift att under året på något vis förändra världen till det bättre. Elvaårige Trevor McKinney (Haley Joel Osment) tar synnerligen allvarligt på denna uppgift. Han börjar sin messianska vandring på Las Vegas luggslitna baksida med att ta hem en uteliggare, en gärning som inte faller i god jord hos hans alkoholiserade mor (som naturligtvis är ensamstående, jobbar dubbla skift på en strippsylta och ett skräpkasino och bekymrar sig föga om vad hennes son sysslar med). Men detta räcker inte för Kevin, varför han kläcker en idé som bör borga för godhetens utbredning i världen: genom att skicka vidare goda gärningar i form av ett kedjebrev skall snart hela världen omfattas av godhetens evangelium. Tyvärr förlorar filmen sin dynamik redan här eftersom vi med ens förstår att vad som återstår för oss är att bevittna en serie uppbyggliga exempel på människans goda vilja. Filmen blir med andra ord ganska tråkig. Det grundläggande problemet med [I]Skicka vidare[/I] är, som jag ser det, att den distanserar där den borde beröra. Att filmen är så hårt bunden vid sitt tema leder dessutom bara till att den gång efter annan i bild tvingas praktisera vad den predikar. Att på detta sätt skriva åskådaren på näsan motverkar sitt syfte. [I]Skicka Vidare[/I] erbjuder inte åskådaren en tillstymmelse till utrymme för hans eller hennes egna tankar, varför det heller inte finns någon anledning bekymra sig om hur händelseförloppet i filmen utvecklas. Det har sällan känts så befriande att efter filmens slut kliva ut i en i sanning oberäknelig och intressant yttervärld.