Simone

Svinhipp rollista med Al Pacino i topp. Snygg, starkt stiliserad form, sådan unga urbana vill ha i sina vindsvåningar, nästan svartvitt filmat och Andrew Niccol - som författat och producerat [I]Truman Show[/I] och regisserat och skrivit [I]Gattaca[/I] - har här tagit i så det smäller och regisserat, skrivit manus och producerat. Hans helt enkelt alldeles egna genomdesignade baby, och en märkligt intern satir över den ytliga amerikanska filmbranschen Al spelar en parodiskt pretentiös och självuppfylld regissör, Viktor Taransky, som till slut får sparken av sin egen fru (Keener, spelar stenhård som vanligt) och på avgrundens rand blir arvet från en skogstokig datanörd Taranskys räddning. Taransky har i sina händer en artificiell, underskön dam han kan kontrollera absolut själv. Slut med divalater från äkta vara! No more förseningar och idiotisk method acting. Äntligen får Taransky styra efter eget självutnämnt geni! Utseendemässigt, det kan ändras med kortkommandon, är hon, kallad S1m0ne (Rachel Roberts), en hybrid av Bacall, Hepburn, Bergman, alla gamla klassiska filmstjärnor och en del nya. Och världen slås med häpnad. S1m0ne blir populärast i universum. Al, Al, Al!.. Det har tagit mig år att tycka han är mer än en cool gaphals. Men nu står jag på knäna: Han är mästerlig. En blick från Pacinos beckmörka och man ryser i hela kroppen. En rörelse och vi känner hela känsloexplosionen. Samtliga skådisar är mycket bra, drivna, ansatsen ett modernt kammarspel, lika anspråksfullt som om Viktor Taransky hade kommit på det. Slår vad om att Niccol alltid går klädd i svart och har lika svarta glasögonbågar. Han kanske till och med känner Dan Bäckman. Niccol har funderat mycket på det här - det sorgliga med att mänskligheten blivit så frivol att man struntar i vad som är äkta. "Världen är en bluff", säger den utschasade Taransky (Al Pacino spelar som ni vet enbart män som är utschasade), "S1m0ne, du är mer verklig än de som dyrkar dig, och det är problemet". Niccol för en förfasad tes om massans önskan att bli lurad, förd bakom det holografiska ljuset. Mm... Men det är väl exakt själva poängen med Hollywood?