Man kan undra om jag har ett liv, som ägnar läskigt med tid till att fundera just hur mycket bråk det var hemma hos Sarah Michelle Gellar och Freddie Prinze Jr om vem som skulle stå först i rollistan till [I]Scooby Doo[/I], istället för att koncentrera mig på denna film? Paret är ju inte känt som Hollywoods mest ödmjuka. Däremot är de, medvetet eller ej, väldigt roliga som Fred och Daphne, stjäl hela showen från hunden, Scooby, Scooby Dooo...! Och flumpolarn Shaggy samt besserwissern Velma. Men ingen ska säga att det inte är en välbesatt rollista överhuvudtaget (fast Reese Witherspoon borde spelat Shaggys kärleksintresse för lite mer, ursäkta, bett), och en bedrift att förvandla den klassiska tecknade serien till ett definitivt skojigt äventyr.
Alla som någon gång kallat sig skateboardaficionado känner till humorn som gäller - prutt, fis och rap, med Lollapaloozareferenserna - dude, det är amerikansk ungdomskultur i ett nötskal (oralsex passar sig inte i en storbudgetrulle). OutKast och Shaggy (verkligen) i soundtracket och så den mycket underhållande intrigen där hjärntvätt ingår, som gör att kidsen tvångsmässigt pratar hip hop-språk, där ju det favoriserade uttrycket "dawg" i sammanhanget får en alldeles speciell innebörd. Cameos från Pamela Anderson och Sugar Rays Ralph McGrath, Rowan Atkinson med sedvanligt mingalleri, Prinze Jr sprätter runt som en Keanu Reeves i blondinhatt och de driver rent av med Gellars anorexi - det är liksom fest hela tiden i den här rullen. Utan att välta mot överspel eller tröttsamt flams. Det tar heller inte särskilt lång tid att vänja sig vid den dataanimerade, glupska huvudrollen. Regissören Raja Gosnell håller skickligt ihop rasket med kärlek och, som det känns, ett stort leende.
En bagatell, visst, men god nog att äta upp.
Scoby Doo
Skådespelare:
Regi:
