Relic

Isabella Kubitsky Torninger 09:00 18 Feb 2021

Först känner man, sedan tänker man. Med ett lågmält och lömskt surrealistiska berättande där verkligheten är högst subjektiv, andas den australiensiska skräckisen The Relic både Rosemary's baby, Darren Aronofsky och Babadook. I tempot á la långsamhetens lov, skildrar långfilmsdebutanten Natalie Erika James två mor–dotter-relationer i skuggan av mormoderns demens i en kuslig kåk som för tankarna till Edgar Allan Poe.

Premissen är enkel. Edna (Robyn Nevin) är spårlöst försvunnen och dottern Kay (Emily Mortimer) beger sig till hennes hus tillsammans med sin dotter Sam (Bella Heathcote). I huset ser allt ut att vara i sin ordning men snart hör de dunsar i väggarna och upptäcker handskrivna lappar som både är vardag (”Glöm ej piller”) och mystiska (”Följ inte efter”). En morgon är Edna tillbaka i huset, till synes oberörd. Fötterna är jordiga och över bröstet har hon ett blåmärke som verkar leva ett eget liv.

Charlie Sarroffs kamera iakttar och vilar länge på ansikten och rum som i ena sekunden är varma och mysiga för att i nästa vara kallt stålgrå och en totalt främmande plats. Lugnet är förrädiskt och det är i de subtila skräckgreppen som The Relic lyfter, bland annat när Ednas blick skiftar från bekant till främling, eller när hennes ryggtavla visar sig vara det långa gråa hår framför hennes ansikte. Det är lika enkelt som otäckt – och verkligt – eftersom Kay hanterar detta genom att sätta sin mamma i ett bad eller leda henne tillbaka till sängen. Eller som Sam kommenterar lifvets cykel: ”Först byter din mamma din blöja och sedan byter du hennes, det är väl så det är?”.

Skräcken i The Relic är tveeggad: fasan över att se en närstående försvinna in i en annan värld, och sorgen av att förlora hen. Edna är både filmens empatitriggare och en lusus naturae. Uttrycket ”det sitter i väggarna” ges en helt ny innebörd där det svarta möglet – sjukdomen – sakta sprider sig på husets väggar på samma sätt som den tar över Edna. 

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner