Pitch Black

Om ni lever i villfarelsen att det gjorts två [I]Jurassic Park[/I]-filmer, så kan jag lyfta er ur den och berätta att det nu gjorts - fyra. Efter [I]The Lost World[/I] - som det fortfarande inte skrivits tillräckligt om hur usel den var - kom nämligen [I]Deep Blue Sea[/I] - [I]Jurassic Park[/I] i havsdjupet - en film som det fortfarande inte skrivits tillräckligt om hur dramatisk och visuell den var.Nu kommer [I]Pitch Black[/I] - [I]Jurassic Park[/I] någonstans i yttre världsrymden - en film som det förhoppningsvis inte kommer att skrivas särskilt mycket alls om. Men jag undrar ändå. Vad är det för fel på rymdfarkoster som ser ut som rymdfarkoster? Alltså som - raketer. Som den Tintin har i [I]Månen tur och retur[/I]. I dagens rymdfilmer ser de ut som groteska kretskort - långa, platta, oformliga - fula! - monster tillika nerlusade med datorer och ett evigt blippande och bloppande. De som skriver manus till rymdfilmer idag är teknokratiska tråkmånsar. De vet ingenting om hur man gör spännande film och när de dessutom slår sig samman med hela Hollywoods tekniska lekstuga - då blir det exakt så trist som Pitch Black. Några frågor av elementär art. Vad är det för farkost de flyger runt i? Är det en buss eller är det en charterresa? Vart är de på väg? Hur kommer det sig att de, om man nu har för vana att flyga folk kors och tvärs i rymden, tvingas nödlanda på en helt okänd planet? Fler frågor. Varför kan inte folk stanna inomhus när de förstår att det finns jättelika flygande ödlor som äter allt som rör sig, så fort det blivit mörkt? Varför ska de ut och gå just då? Och hur har förresten ödlorna kunnat överleva på den här planeten, när det uppenbarligen inte finns några andra levande varelser än de själva? Ja, det finns mer. Hur kommer det sig att de ombordvarande, bortsett från besättningen, är typ tre araber på väg till Mekka samt en fjollig engelsman som dricker årgångsviner? Ja, plus en förrymd mördare också, naturligtvis. Så där kan man hålla på. För i Pitch Black finns ingen återkoppling, som till exempel var tydlig i Deep Blue Sea. Inga moraliska eller logiska sammanhang. Vi tilldelas inga förutsättningar. Och framför allt förstår vi inte hur den samvetslöse och livsfarlige mördaren under filmens gång kan förvandlas till hjälte. Han har liksom inte täckning för det. It doesn't make sense. Och dessutom smakar det illa på tungan.