Den ständigt pågående konflikten i Nordirland mellan katoliker och protestanter inte bara fortsätter att skörda offer, allt oftare hittar den även fram till biografdukarna. Ett dramaturgiskt sprängstoff, där båda sidorna är tragiskt fastlåsta i hårt tillskruvade positioner. Om man som utomstående blir osäker på vem man ska sympatisera med brukar britterna utpekas som den stora syndabocken, men i det avseendet skiljer sig Nothing Personal från både tidigare och kommande filmer.Den irländska regissören Thaddeus O'Sullivan, som tidigare framgångsrikt har arbetat mycket med TV, har valt vapenvilan i Belfast 1975 som kuliss till berättelsen om några unga, organiserade protestanter och deras sammandrabbningar med katoliker under ett händelserikt dygn. De viktiga beslutet sker över deras huvuden, medan det smutsiga fotarbetet lämnas till dem. Vissa kan inte hantera våldet och se människan bakom fienden, vilket får till följd att oskyldiga människor offras i en desperat jakt på vad som upplevs som rättvisa.[p][/p] Nothing Personal visar med all önskvärd tydlighet att religion i värsta fall splittrar och att skulden inte enbart ligger hos britterna, utan också bland de människor som lever sida vid sida utan att vilja mötas och istället tar till våld. En evig problematik som vi har sett mycket av på utrikessidorna på sistone, och som inte lär försvinna.Det är en stark, engagerande film när man väl har lärt sig på vilken sida människorna står -- religion syns inte på utsidan. James Frain är utmärkt som den rockstjärnekarismatiske ledaren Kenny, Ian Hart (Backbeat, Land och frihet) föredömligt obehaglig i rollen som den våldsamme Ginger och John Lynch (I faderns namn, Angel Baby) hjärtevärmande som den katolska familjefadern Liam. Men den tydliga uppdelningen i goda och onda karaktärer lämnar begränsat utrymme för egna tolkningar, en annan svaghet är barnen som vävs in i historien för att symbolisera de oskyldiga offren.[p][/p]I gengäld vinner Nothing Personal på att den inte skildrar de stora hjältarna, utan en vardag fylld av små och stora konflikter.Stora hjältar och en historisk bakgrund till uppkomsten av IRA kommer svenska biobesökare istället få längre fram i form av Neil Jordans nya film Michael Collins, medan Jim Sheridan och Terry George (I faderns namn) i Some Mother's Son skildrar mödrarna till de hungerstrejkande IRA-fångarna 1981. I den sistnämnda filmen återkommer John Lynch i en mindre men viktig roll som Bobby Sands -- det börjar bli svårt att tänka sig en film om konflikten i Nordirland utan att han eller Stephen Rea är med.
Nothing Personal
Skådespelare:
Regi:
