Varför är inte detta årets julkalender? Eller att de inte släppt de fem första filmerna på en gång? För fler måste det ju komma om Nelly Rapp, Sveriges yngsta monsteragent. Någon brist på material är det ju inte heller. Filmen är fritt baserad på Martin Widmarks nu 20 böcker om den unga flickan som är Sveriges svar på Harry Potter. Liknelserna går inte att blunda för.
Nelly (Matilda Gross) har få vänner men desto mer sisu. Kanske som en reaktion på sin pappas (Jens Ohlin, ni vet – pappan i Tårtgeneralen) totala, men godhjärtade, våpighet. På höstlovet lämnas hon för att bo hemma hos sin morbror Hannibal (Johan Rheborg) där hon får besöka alla rum – utom källaren! Självklart går hon in där och upptäcker en helt ny värld, full av monster!
Distributören måste blivit besvikna när filmen fick en 11-årsgräns, manuset är väldigt riktat mot barn, på ett nedlåtande sätt. Ett manus behöver inte simplifieras in absurdum bara för att målgruppen är ung. Så mycket mer hade kunnat göras, vilket är filmens största och främsta klavertramp. Det är en så rik värld med så fantastiska karaktärer vi bara får en ytlig inblick i med sina vampyrer, frankensteinare, varulvar och spöken. Ni hör ju själva, det är ju årets Halloweenfilm för familjen!
Matilda Gross är perfekt som Nelly med den oranga frippan men bäst är Marianne Mörcks komiska tajming som Legolas-smygiga Lena-Sleva. Björn Gustafsson får återigen en chans att spela över medan Johan Rheborg pinsamt underutnyttjas. Makeupen görs av Love Larson och Eva Von Bahr så man visste redan innan att den skulle vara Oscarsvärdig. Nelly Rapp – Monsteragent är en film som ständigt kommer vara aktuell, för det är en film om att vara annorlunda, något vi alla är. Så varför vara rädd för något bara för att det är främmande? Dansa till Trance Dance istället!
