Vid nästa sobra middagstillställning, över lite franskt vin och trevande diskussioner om dito film, ska jag namedroppa Julie Gayet som hade vi en syskondjup vänskap. Hon lyckas ta över hela filmen, trots att hennes screentime nog inte är längre än en kvart. Och om någon då undrar vad den handlar om, säger jag lite i förbigående att det är en av de där lagom överdrivna franska tragi-drama-komedierna som man ser för att må lite bra och lite dåligt på en och samma gång.Regi:
