Mr. Ernest

Sedär, så här uppdaterar man ett kostymdrama! Var däremot till en början - trots att Reese Witherspoon är med - hemskt misstänksam mot denna film, eftersom regissören tillsammans med huvudrollsinnehavaren, den notoriske Rupert Everett, också gjorde [I]En idealisk äkta man[/I] som var överskattadoch trist. Nu är de, regissören heter Oliver Parker, tillbaka med mer Oscar Wilde och originaltiteln givetvis en ordvits, [I]The Importance of Being Earnest[/I] . Två odrägliga ungkarlar kallar sig "Ernest " (Uppriktig) när det passar dem för, till exempel, chans till mer lösaktigt (lossa kravatterna!) leverne i London, kontra det lantliga godset. Everett ser som vanligt inte sann ut, en utmejslad pastisch över alla stumfilmslegender du någonsin tummat på en sotig filmis. Därtill måste kostymören och scenografen haft orgasm varje dag - vilka kläder!! Miljöer! Vilket excellerande! Triumfens ögonblick! Detta sprakande, snittfulländade överdåd precis under gränsen för en förlängd R.E.M-video. Jomen självklart, homoerotiken är den allrådande kryddan. Smattrande one-liners-dialog som garnityr. Och som de framförs! Rupert Everett är som alltid...Rupert Everett.Men när Dame Judi Dench kliver in stannar tiden. Hon är fantabulös. Man tappar andan bara vid minnesbilden. Monologen hon håller för att förinta en av våra dear Mr Ernests...Återstår endast recitera Missy Elliotts senaste singel: "Oh,yes a master ". Golvad. Judi Dench regerar. Ge henne alla Oscar Awards i världen. Kan vara så att Reese Witherspoon - med sitt underbara underbett - inte ville vara sämre än maken Ryan Phillippe som återfinns i [I]Gosford[/I]"Gäsp" [I]Park[/I] (snacka om överskattad!), ska han få vältra sig med the British bourgeoisie får väl hon! Smartheten spritter om henne, sötare än den skära ros Reese jämförs med i filmen. Farsen. Det konsekventa flamset. Det totalt utflippade...Maskeradspektaklet! Jag erkänner - är Rupert Everett fångad i en frustrerad biorecensents kropp. Men så är vi också så överens: Stil är viktigare än ärlighet.