Monica Zetterlund är en av Sveriges största jazzsångerskor. Den skönsjungande växeltelefonisten från Hagfors som med sin coolness och distinkta frasering erövrade världen och uppträdde med jazzlegender som Bill Evans.
En musikalisk pionjär som tillsammans med bland annat Beppe Wolgers utmanade den svenska jazzens beröringsskräck med det svenska språket och skapade moderna klassiker som Sakta vi gå genom stan. I Per Flys händer blir denna biopic en något konventionell men välgjord film som kommer att få både musikintresserade och 60-tals nostalgiker att gå i spinn.
Det är generöst med musik och debuterande Edda Magnason är lysande. Förutom hennes uppenbara porträttlikhet rymmer hennes tolkning både Zetterlunds bitska humor och svala scenperson.
Den här filmatiseringen av jazzsångerskans karriär hade verkligen kunnat bli storslagen om det inte var för att manusförfattaren Peter Birro envisades med att gång på gång berätta för oss vilken dålig mor Monica Zetterlund var. Monica Z aktualiserar på så vis återigen frågan om hur kvinnor respektive män porträtteras på film.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2013.
