Miranda Julys debutfilm Me and You and Everyone We Know har ridit eriksgata genom hela festivalvärlden. Mest har man talat om hennes unika ton. Och det har hon verkligen. En arty men samtidigt lättillgänglig stil som genomsyrar hela denna dramedi. Det handlar som så ofta förr om kärlek och relationer. Nyskilda Richard som försöker vänja sig vid sitt nya liv med sönerna. Performancekonstnärinnan Christine som hittar på egna små liv åt gamla fotografier. Tonårstjejerna Heather och Rebecca som testar var gränserna går hos den lokala hebefilen. Och om lågstadieflickan Sylvie som önskar sig linne till sin bröllopskista i julklapp. Det är små berättelser om en liten krets människor som passerar varandras liv. July rör sig med känslighet kring provokativa ämnen utan att fördumma eller spela på sentimentalitet. Det är en stil som för tankarna till Todd Solondz. Även om det är en bit kvar dit. Dialogen är stundtals galet bra ("e-mail would never have been invented if it wasn't for aids") och vissa av de quirky scenerna är fantastiska. Men det blir lite för många idéer intryckta i lite för lite film. Det gör att Me and You and Everyone We Know bitvis blir vag och, konstigt nog, lite tråkig. Jag hoppas det inte skrämmer bort dig. July har bra hand med skådespelare, framförallt barnen är några av de bästa jag har sett. Scenerna där lilla Robby chattar på nätet om avancerade koprofiliska övningar är underbara. I det stora hela blir det lite som att återse Wes Andersons första film Oorganiserad kriminalitet. En okej debut som utlovar betydligt större bedrifter i framtiden.
Skådespelare:
Regi:
