Efter att ha gjort en knivskarp skildring av misär och främlingsfientlighet i sin förra film [I]Den lugna staden[/I] har Robert Guédiguian nu satt fokus på betydligt mer intima frågeställningar. Filmens titel beskriver ganska väl vad det handlar om: Marie-Jo och hennes man befinner sig mitt i medelåldern, lever ett bra liv och både älskar och åtrår varandra. Men Marie-Jo har en älskare, som hon är lika beroende av som mannen och familjelivet.
Men det är ett ovanligt triangeldrama i det att det är Marie-Jo som sitter i valsituationen. Det är männen som är sköra, osäkra, otillfredsställda och nervöst väntar på vad hon ska besluta sig för, om hon över huvud taget beslutar sig för något.
Med samma tillbakahållna uthållighet som Guédiguian i sin förra film skildrade sociala motsättningar beskriver han nu kärlekens helvete - hur den på samma gång kan förorsaka både sorg och lycka. För i det här fallet finns det ingen enkel lösning på kärlekstriangelns problematik. Marie-Jo gör förgäves försök att ta sig ur dödläget och göra ett val, men saknaden, smärtan och längtan blir hela tiden för stark. Kanske beror det på att grunden till känslostormarna har att göra med själva åldrandet. Både Marie-Jo och hennes man iakttar med stillsam panik kroppens gradvisa sönderfall, och det finns en oro och instinkt till flykt när det nu är tid för livets sista halvlek, barnet har blivit vuxet och fantasierna om framtiden försvunnit. "Låt dem stjäla allt så får vi en ny start" säger mannen till Marie-Jo när de lämnar sitt hus utan att låsa det, en sorts fåfäng förhoppning om att det skulle gå att få en ny start - ett nytt liv - om man berövades allt man ägde.
Marie-Jo och hennes två älskare är ett lågmält kärleksdrama som nästan helt går i moll. Ett stillsamt vemod hotar ständigt att övermanna personerna i filmen, och i takt med att Marie-Jo blir allt mer handlingsförlamad stannar själva berättandet upp i en frustrerande maktlöshet, i en riktningslös sorgsenhet som håller på att sänka hela filmen eftersom Guédiguians stil i sig är distanserad. Därför känns också regissörens förkärlek för drastiska upplösningar i det här fallet både chockartad och desperat. Svaga punkter i ett filmbygge som i övrigt är en personlig, romantiserande och sparsmakad skildring av hur kärleken pris ibland blir för högt.Skådespelare:
Regi:
