Det är kaos på socialkontoret och en ung mamma stormar ut från ett livsavgörande möte med de föga uppmuntrande orden ”Malony är en djävul, helt värdelös, jag vill inte ha honom.” Ensam kvar lämnas en storögd pojkes observerande gestalt – sex år gammal, sårbar och förkrossande oskyldig.
Nio år senare har Malony (magnifikt spelad av Rod Paradot) gjort sig ett namn i det franska brottsregistret som en hopplöst oförbätterlig ungdomsförbrytare utan framtidsutsikter. Trots att han är i akut behov av otvungen, villkorslös kärlek blir han definierad och demoniserad. Hans mamma (Sara Forestier) är oförmögen att ta hand om honom och socialen har sånär som gett upp. I samma stund som myndigheterna har bekräftat alla mina fördomar om kurslitteraturpraktiserande nio-till-fem-arbetare utan inkänningsförmåga byts perspektivet ut och blir det motsatta.
Emmanuelle Bercots Malony öppnade fjolårets Cannesfestival och jag kan bara konstatera att det är på tiden att den gör bioturné. Det är en mångbottnad film i vilken Emmanuelle Bercot med en raffinerad finkänslighet underbygger det samhällspsykologiska arv som föranleder kriminalitet och våldsbrott. Metodiskt mejslar hon fram en socialrealistisk exposition där klassamhällets obönhörliga cirkelgång dissekeras i grunden. Regin är en utsökt buffé av mänskliga relationer serverad på en hårdkokt trerättersakt med fenomenala insatser av bland andra Catherine Deneuve, Benoît Magimel och Sara Forestier.
Emmanuelle Bercot är även aktuell i Maïwenns nya film Förförd som gav henne pris för bästa kvinnliga huvudroll i Cannes 2015. För några år sedan skrev de tillsammans manuset till Polis, där Maïwenn inför manusarbetet hängde med poliser på avdelningen för skydd av minderåriga.
Bercot upprepar fältmetoden i Malony vars manus krävde flera års minutiöst researcharbete. Det märks. Tillsammans bildar fransyskorna ett radarpar som bryter mark inom realismen som två av Frankrikes idag mest lysande filmskapare.
